I denna actonpackade film med en kvinna i huvudrollen så har jag aldrig tänkt på hur dåligt slutet är egentligen då hon har kämpat sig igenom hela jävla flygplanet för att leta efter sin dotter och alla tvivlade på henne och tyckte att hon bara var en galen kärring som var lite allmänt sinnesförvirrad. Efterår när hon hade hittat sin dotter kommer en kille som tvivlade på henne fram och bad om ursäkt och hon godtog ursäkten.

Jag hade faktiskt varit jävligt pissed och aldrig flugit igen på grund av bristen av säkerhet på detta flygplanet som det verkar ha.

Och att alla fick sån här sympati och ger kommentarer som bara publiken hör som "hon hittade sin dotter" ja ni alla trodde hon var galen men jaja visst ni berättar en fullkomligt oviktig sak som publiken visste hela tiden och något som säkert nästan inga passagerare hade lagt märke till mer än en galen kvinna som springer och skriker i ett flygplan.

Ajja det är bara så i härliga hollywood.